Igår var jag på bokreleas för boken Idéburen innovation och lärde mig återigen något nytt. Dels att idéburna innovationer är ett nytt ord för social innovationer och betyder samma sak, men mer förklarar betydelsen.

De idéburna organisationerna kan vara ideella föreningar, ekonomiska föreningar, stiftelser, trossamfund och aktiebolag med begränsad vinstutdelning och kännetecknas av följande:

• De syftar grundläggande till att främja ett värde, en idé
• De syftar inte till direkta privata ekonomiska vinster
• De gynnar allmän- eller medlemsintresset
• De är inte en del av stat/kommuner

Enligt författaren och professor Malin Lindberg (på bilden ovan) är det idéburna huvudingredienserna i idéburen innovation följande:

• Utveckling av lösningar på uppmärksammade behov genom idéburna arbetssätt och organisationsätt.
• Strävande efter värdeskapande för individer, organisationer, samhälle.
• Uppmärksammande av interna och externa utvecklingsbehov utifrån idéburna drivkrafter.

Vi fick även möjlighet att diskutera vid de bord vi satt ang. idéburna innovationen. Ett problem som tydligt framkom, var svårigheten att göra framgångsrika idéburna innovationer affärsmässigt självbärande efter projektfinansieringens slut. Vid vårt bord kom vi fram till att det måste finnas andra sätt att räkna på samhällsnyttan, allt går inte att driva affärsmässigt, men samhällets besparingarna är också en anledning att investera medel i framgångsrika samhällslösningar efter projektets slut.

På bussen hem till Norrtälje satt jag och tänkte på att idéburna innovationer är nog det som jag hållit på med i större delen av mitt yrkesverksamma liv. Känns skönt att fått ett namn på vad jag gör.

Jag föredrar att undvika vissa jobbiga delar av verkligheten. En sån verklighet är barnsexhandel.

Men när jag igår såg rapporten ECPAT* Hotline – En rapport om dokumenterade sexuella övergrepp på barn på internet, gick det inte att blunda. Jag blev illamående, fylld av vanmakt och hat. När jag senare på kvällen skulle sova, såg jag små gulliga, gosiga spädbarn framför mig och ville bara skrika och gråta för att det finns människor som utsätter dem för tortyr och sexuella övergrepp. Sen tänkte jag på mina barn 10 år och 12 år och kände ett raseri, över om någon så mycket som skulle peta på dem.

En annan outhärdligt insikt är att det finns de som laddar ner det filmade materialet på nätet och tittar på övergreppen och ser det som upphetsande underhållning. Barnsexhandel upphör i samma stund som efterfrågan försvinner, men istället verkar det som om efterfrågan ökar. Våldet blir allt grövre och barnen blir allt yngre. Enligt rapporten ovan har andelen spädbarn i tipsen om övergreppsmaterial mellan 2011 till 2016 ökade från 4% till 8,5% och den största andelen av övergreppsmaterialet rör förpubertala flickor.

Tyvärr gör tekniken det inte bara möjligt för förövare att sprida övergreppsmaterial över hela världen, utan det är också lättare att vara anonym, eftersom EU-domstolen för snart ett år sedan beslutade att Sverige inte längre får tvinga internetoperatörer att generellt lagra data för brottsbekämpande ändamål. Det innebär i praktiken att polisen inte längre kan utreda många av de tusentals tips som kommer in.

De tips och anmälningar som kommer in till ECPAT och polisen är dessutom bara toppen på ett isberg, mörkertalen är stora och i dolda och krypterade nätverk kan handeln med barn fortsätta ostört.

Det måste till en lagändring och i kampanjen #backabarnen kan du och jag hjälpa till med att  sätta press på lagstiftarna genom att skriva på här #backabarnen  Så snälla gör det!

När jag idag trött och seg, klev upp lite tidigare än vanligt  för att delta i kommunens företagarfrukost, hade jag helt glömt bort att Tina Thörner skulle vara på plats och inspirera oss. Av en slump hamnade jag vi samma bord som henne och vi hann prata lite. Jag tänker på Tina Thörner som en kartläsare i rallytävlingar. Det visade sig att hennes yrke de senaste åtta åren varit att föreläsa och att hon är väldigt engagerad i många olika insatser, bl.a. FN:s globala hållbarhetsmål. Detta främst genom att framarbeta ett globalt initiativ för att minska CO2-utsläppen vid bilkörning, men det visade sig att hon även verkar för jämställdhet.

När Tina sen klev upp på scenen och drog igång, blev jag klarvaken.  Hennes otroliga energi, hennes strategier för att vara sitt bästa mig själv och allt klokt hon sa utifrån sina erfarenheter om att bli bäst i världen ruskade om mig rejält.

Det var inte direkt nya insikter som hon gav mig. Det var mer en påminnelse om något som jag nästan slutat tro på – att en enda människa har betydelse och kan förändra världen, fast det krävs sjutusan till mod och eget driv.

Tina vågar ge sig på omöjliga projekt, som ingen annan tror på. Tina vågar prova nya sätt och metoder, utan att ha garantier för att det fungerar och lyckas för det mesta. Tina vågar ifrågasätta och vara jobbig i etablerade sammanhang, som hon inte tror på . Tina vågar samarbeta med människor som är helt olik henne själv. Tina vågar ge villkorslöst. Tina vågar driva igenom sina strategier för att nå målet.Tina får mig att vilja vara mitt bästa mig själv, att vilja vara mer modig och våga vara mer jobbig, stort tack för det.

Avslutningsvis kommer här tre av alla de klokskaper som Tina bjöd på. Om vi kan bära dessa med oss och agera utifrån dem, tror jag att det kommer ha betydelse.                             Gnälla är som att gunga – du har något att göra, men det leder ingenstans!                           Alla människor har potential – det enda det hänger på är miljön runt om dem!                   Om du vill nå ett annat resultat, än det vanliga – måste du göra annorlunda, inte det vanliga.

Spara

Spara

Jag minns så väl när jag gick i årskurs 2 i Fåkers skola och vår fröken lärde oss om ordspråk. Vi skulle sedan välja ett ordspråk och rita en teckning. För att inspirera oss berättade hon att hennes favoritordspråk var ”Tala är silver, men tiga är guld”. Jag förstod aldrig vad som var bra med det ordspråket – att vara tyst.Däremot förstod jag att jag inte stod så högt i kurs hos min fröken, eftersom jag inte var tyst, utan ofta hade åsikter.

Det jag lärt mig som vuxen är att tiga, är en bra strategi för den som vill leva ett bekvämt liv utan påhopp och trakasserier. Det vill antagligen de flesta, men när bägaren till sist rinner över, det bekväma inte känns bekvämt längre för orättvisorna blir för stora, då går det inte längre.

Sportjournalisten Amelia Mauritzon, och elitskidåkaren och författaren Maria Rydqvist har bestämt sig för att nu är det nog.  De har bestämt sig för att kvinnors taskiga villkor  inom idrottsrörelsen måste synliggöras. Det är så  bra att dom tar ”fighten”. Kan vi heja fram ett landslag till VM-guld, borde vi ta mig tusan kunna heja fram en förändring genom att stötta de som vågar synliggör ett problem som väldigt många kvinnor råkar ut för.

”No doubt” Amelia och Maria – tala är guld!

”Duktiga flickors revanch”

Jag har hört talas om Birgitta Ohlssons bok tidigare, men inte läst den och inte riktigt förstått innebörden. Förmodligen för att jag aldrig sett mig som en duktig flicka. När jag fick tillfälle att lyssna på henne, visade sig att jag kände igen mig i mycket av det hon sa och att det fanns mycket att lära – så jag köpte boken.

Min favorit är

Duktiga flickors tio budord

1. Du ska kräva meritokrat
2. Du ska inte låta din bakgrund avgöra din framtid
3. Du ska inte curla karlarna
4. Du ska inte känna skuld
5. Du ska avslöja småpåvarna
6. Du ska välja den rätta/rätte med omsorg
7. Du ska inse att cash is queen
8. Du ska säga ja till makt
9. Du ska vara snäll, men inte dumsnäll
10. Du ska följa din kanariefågel

I alla offentliga miljöer, det spelar ingen roll i vilket land, återkommer samma fråga – Var är flickorna?  Generellt sett vill killar ha aktiviteter och tjejer är mer intresserad av sociala relationer, men när detaljplanerna ska inkludera ungas perspektiv blir det skateboardparker och andra spontanidrottsplatser som det satsas på.

Tankesmedjan Global Utmaning startade plattformen och initiativet #UrbanGirlsMovement under våren 2017 som ett sätt att driva på utvecklingen för social hållbarhet i snabbt växande städer med särskilt fokus på unga tjejers uppväxtvillkor.

Den här veckan pågår The Stockholm Act vars syfte är att rikta uppmärksamheten av en hållbar utveckling och Agenda 2030. En programpunkt var #UrbanGirlsMovement med samtal och presentation av Emelie Anneroth, tidigare projektledare på Global Utmaning och Viktoria Walldin, White arkitekter.De lyfte vikten av en feministisk stadsplanering där jämställdhet är ett viktigt redskap för att skapa hållbara städer.

Så var det dags igen och trots att jag pga dåligt minne missade bl.a. seminariet med Jan Elisson dag ett, är jag väldigt nöjd att jag tog mig hit på Fredrika Bremers Apelrydsseminariet.  För med talare som Amelia Adamo och Anna Davidsson – Apan satt i granen, med panelsamtal om Maskulinitet och om Kroppsideal och kvinnors hälsa och inte minst samtalen med alla de andra deltagarna är  Apelrydsdagarna Sveriges bästa jämställdhetsforum.

Seminariet är öppet för alla, så håll utkik efter nästa års Apelrydsseminarium.

Spara

Den här gången blev det en kort visit på  CSW – Commission on the Status of Women. Tyvärr bidrog gårdagens snöstorm till att allt ställdes in, så idag känns det extra skönt att kunna gå på gatorna igen och framförallt är jag glad för att FN:s kvinnokonferens återigen är igång.

Temat för årets kvinnokonferens var ”Women in the Changing World of Work”. Det framstår tydligt att kvinnors arbete, jämställda löner och kampen mot arbetsmarknadens orättvisor är nyckelfrågor för den globala jämställdheten.

Därför känns det lite märkligt att de två seminarier som gjorde störst intryck, inte alls handlade så mycket om ekonomisk självständighet, utan mer om flickor och unga kvinnors rätt till sin egen kropp.

Dels var det de karibiska kvinnornas egna mötes, där de själva tog upp att det är hos dem som jämställdheten har svårast att få gehör och att barnmammor som blivit gravida pga våldtäkt, oftast inom familjen och pga religion inte tillåts göra abort är ett stort samhällsproblem. När jag hör deras diskussion och vad de ska försöka göra, blir jag alldeles matt. De har så mycket att kämpa emot, med så ynkligt små resurser. Hur kan det vara så här?

”herfuture

Det andra seminariet som etsats sig fast var #herefuture, där organisationen European women´s lobby bjudit in unga kvinnor från Nya Zeeland, Sverige, Storbritannien, Sydafrika och Armenien för att prata om unga kvinnors villkor på arbetsmarknaden och i samhället. Oavsett land var sexualisering, sexuella trakasserier och otrygghet av olika grader, det som de såg som det största problemet.

Det blev pötsligt så tydligt för mig, att flickors och unga kvinnors situation är mycket värre nu, än när jag växte upp. Dvs min 12-åriga dotter kommer växa upp i ett samhälle som inte alls blivit mer jämställt för tjejer, trots alla insatser. Vad är det som ska till, för att en förändring ska ske?

Nu finns svart på vitt hur ojämställd arbetsmiljöns villkor är och hur det påverkar människors hälsa.

Arbetsmarknadsverket har sedan 2011 haft uppdraget Kvinnors arbetsmiljö och som nu presenteras i rapporten ”En vitbok om kvinnors arbetsmiljö” En viktig lärdom från uppdraget är att skillnaderna i arbetsmiljö och ohälsa mellan kvinnor och män inte har biologiska orsaker. När kvinnor och män har samma arbetsuppgifter, drabbas de som regel av samma besvär.

– Det krävs ett genusmedvetet arbetsmiljöarbete för att komma tillrätta med strukturerna bakom kvinnors ökade ohälsa. Vi har nu ett bra kunskapsunderlag som kan användas. Frågorna behöver hanteras på ledningsnivå, där resurser fördelas och arbetet organiseras, inte på individnivå, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

Den fråga jag ställe mig , är hur kunskapen kommer att användas i bl.a. Vem tar på sig ledarhatten? Är det organisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL eller är det vårdförbundet, eller ….? Det återstår att se. Erfarenheten säger att kunskap inte är lika med förändring.

Här är Arbetsmiljöverkets viktigaste lärdomar: 

• Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser är ojämställd; i kvinnodominerat arbete är förutsättningarna sämre, riskerna för ohälsa större och sannolikheten högre att arbetstagare slutar till följd av ohälsa eller missnöje.
• Alltför hög fysisk och emotionell belastning i kvinnodominerat arbete är följder av brister i arbetsmiljön som drabbar både kvinnor och män – det är inte en fråga om biologi utan om vilken belastning man utsätts för.
• Kvinnor och män som arbetar inom samma organisation eller yrke gör ofta olika saker, vilket påverkar belastningen i arbetsmiljön.
• De högsta sjuktalen är relaterade till organisatoriska och sociala faktorer i arbetsmiljön. De måste därför hanteras på organisatorisk nivå och inte på individnivå. Alla nivåer i organisationen måste se till att kraven i arbetet balanseras med rätt resurser.
• För att komma tillrätta med problemen med den ojämställda arbetsmiljön inom offentlig sektor krävs åtgärder på central, politisk nivå. Dit når inte vår tillsyn i tillräcklig utsträckning.
• Det måste till ett ökat engagemang och en större samverkan mellan olika aktörer med ansvar för arbetsmiljöarbetet: arbetsgivare, arbetstagare, företagshälsovård och myndigheter.

Kl. 12.00, 15 februari 2017 – samling för fotografering på Sergels torg för att att bilda siffran för klockslaget när kvinnor börjar arbetar gratis. Förutom svaret på klockslaget fick vi även en kort historisk återblick av kvinnors löner. Den fick mig att inse att jag som gammal aktivist inte hade en aning om att:                                                                

1) det under 1900-talets första hälft fanns särskilda kvinnolöner inskrivna i kollektiv-avtalen, där kvinnorna tjänade 30-40 % mindre än män. Detta eftersom man såg på kvinnor som en ”sämre sorts arbetare”. De hade sämre muskelmassa, sämre teknisk förmåga och högre frånvaro.                                                                                                                 2) kvinnor kämpade mot ett massivt motstånd både från LO och SAF, både i och utanför fackföreningarna, i nästan 20 år innan de särskilda  kvinnolönerna plockade bort från kollektivavtalen år 1960.                                                                                                                     3) Att kampen fortsätter organiserat  via ”Lön hela dagen”.  Det är en sammanslutning av politiska kvinnoförbund, fackliga organisationer och kvinnorörelsens organisationer som tillsammans arbetar för att även kvinnor ska få lön hela dagen och har tre krav:

1. Jämställd föräldraförsäkring
2. Samma rätt till heltid och trygga anställningsformer
3. Att även strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas

Spara