Under delar av år 2013 och hela år 2014 har Kvinnobyrån varit initierande och delaktig i ett tvärpolitiskt samarbetet mellan politiker på ledande positioner i Jämtlands län. Detta har resulterat i bland annat i denna viktiga debattartikel – www.ltz.se/opinion/debatt/tillsammans-mot-kvinnovald
Tillsammans mot kvinnovåld
Mäns våld mot kvinnor har länge betraktats som ett privat problem, som skulle lösas inom familjen. Problemet var, som man sa, ett problem för missbrukare, personer med en psykisk sjukdom eller invandrare. Detta synsätt påverkade länge möjligheterna att både diskutera och effektivt arbeta mot denna typ av våld. Både poliser, socialarbetare, sjukvårdspersonal och politiker hade svårt att komma åt frågan eftersom den var ”privat”. De senaste trettio åren har dock denna syn förändrats i Sverige och övriga världen. Idag inser vi att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem.
Vi förstår att det inte är ”några särskilda” män som slår och att det inte är ”några särskilda” kvinnor som blir slagna eller psykiskt misshandlade. Problemet finns i alla sociala grupper och i olika etniska och religiösa grupper. Man kan inte se utanpå vem som är drabbad. Misshandeln utförs, ofta, på ett sätt som inte ger synliga blåmärken. Mäns våld mot kvinnor är en fråga om makt.
Världshälsoorganisationen WHO konstaterade 2005 att mellan 30-60 procent av världens kvinnor någon gång utsatts för fysiska eller sexuella övergrepp. Senare sammanställd forskning visade 2013 att 35 procent av kvinnor i världen utsatts för detta slags våld, av en partner eller en person utanför hemmet. Till detta kommer övergreppen mot alla de kvinnor som används som vapen i krig och konflikter.
I Sverige dödas i genomsnitt 17 kvinnor varje år av en man kvinnan har levt eller lever ihop med. 2013 som inte följde snittet, dödades en kvinna varannan vecka i vårt land! Redskap som använts mellan 2000- 2013 var rep, svärd, telefonsladd, stekpanna, pistol, brödkniv, kofot, yxa, koppel, sten, händer. fötter… De flesta dödades i sina hem, ofta i sin egen säng.. De bodde i egna hus, radhus, hyresrätter eller bostadsrätter. De jobbade t.ex som lärare, advokat, kallskänka, städare tågvärd, väktare eller mekaniker. Under tiden 2000-2013 lämnade dessa, 153 dödade kvinnor, 126 små barn efter sig (uppgifter hämtade från Kvinnojouren Duvan i Trollhättan).
År 1993 antogs FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. I denna deklaration fastslås att våldet leder till att kvinnors underordning upprätthålls och att våldet begränsar kvinnors frihet och tillgång till offentliga platser. FN uppmanade också medlemsstaterna att vidta åtgärder för att både förebygga mäns våld mot kvinnor och skydda kvinnor som utsatts för detta.
Varför skriver vi, kvinnor från sju partier en gemensam artikel inför internationella kvinnodagen?
Det främsta skälet är att mäns våld mot kvinnor också finns hos oss, i vår region, Jämtland Härjedalen. Som folkvalda måste vi reagera – och agera.
I Sveriges riksdag har det ofta funnits en samsyn mellan partier om politiska mål i enskilda frågor, även om metoder för att nå dit ibland har skiftat. Vi vet, att i vår nya Region Jämtland Härjedalen, finns partiöverskridande frågor. Vi börjar med denna; Hur ska vi förebygga och stötta kvinnor som drabbas av mäns våld? Därför skriver vi, representanter för sju partier denna artikel. Vi vill visa att det finns partigemensamma frågor som rör kvinnors situation i vår Region i dag.
Vi kommer i Region Jämtland Härjedalen att arbeta för följande:
# Vi står, offentligt och tillsammans, upp för alla kvinnors rätt till ett liv utan fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld.
# Vi vill säkra ett långsiktigt ekonomiskt stöd till länets enda kvinnojour, som gör ett fantastiskt arbete med att stötta kvinnor som misshandlats.
# Vi vill också stötta och ge skydd åt de grupper av misshandlade kvinnor som dolts i debatten – äldre kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning.
# Vi vill att barn i familjer där mamman misshandlats, betraktas som offer – inte iakttagare. Barnen ”upplever” våldet, de inte bara ”ser” det.
# Vi kommer att arbeta för att all vårdpersonal blir varse problemet med mäns våld mot kvinnor och därmed kan ställa de rätta frågorna i mötet med kvinnor.
# Vi kommer i olika sammanhang, i Regionfullmäktige och utanför, att synliggöra och debattera mäns våld mot kvinnor.
Inför åttonde mars 2015 lovar vi att under denna mandatperiod arbeta för dessa frågor. Det finns fler partiövergripande frågeställningar som har ett kvinnoperspektiv. Vi återkommer till detta.
Margareta Winberg (S), ordförande, Regionfullmäktige
Ella Wahlberg (S), ledamot, Regionfullmäktige
Susannè Wallner (M), gruppledare – m, Regionfullmäktige
Elisabeth Svensson (M), andre vice ordförande, Regionfullmäktige
Marianne Larm-Svensson (C), ledamot, Regionfullmäktige
Elin Lemon (C), ledamot Regionfullmäktige
Mona-Lisa Norrman (V), regionråd
Elin Hoffner (V), gruppledare regionfullmäktige
Anna Hildebrand (MP), regionråd
Karin Thomasson (MP), kommunalråd, Östersunds kommun
Kia Karlsson (FP), ledamot, Regionfullmäktige
Linda Kvarnek (FP), studerande
Lillemor Brandum (KD), pol. sekreterare
Astrid Tronde (KD), vice ordförande, Kristdemokraterna Jämtlands län
